Dessa ugglor! Jag säger då det, inte sitter de där man ställer dom! Som nu i julas, när vi skulle åka upp till Värmland och fira jul med släkten. Ena stunden så stod han där så snällt på byrån och nästa så var han bara puts väck! Inte hade vi tid att leta efter vart han tagit vägen heller, vi var ju tvungna att åka om vi skulle komma upp i någorlunda hyfsad tid och slippa köra alltför långt i mörker. Nåja tänkte vi, han kan väl ta vara på sig själv, han är ju trots allt en uggla.
  
Men vem tror ni hade krupit ner i min väska och gömt sig under virkningen så att inte ens tofsen syntes? Jo men visst! Orvar! Det var väl tur att inte Elvira-Olga fick för sig att hon skulle med också, hon väger ju närmare 10kg. Strax utanför Mariestad stack han upp näbben och hoade lite så där fånigt som han kan göra ibland när han vill ha uppmärksamhet. Ja, ja, han fick väl följa med då, inte kunde vi ju vända nu.
 |
Uppe i Värmland väntade den nya bekantskapen Rambo, en dvärgschnauzer och en massa släkt.Här myser Rambo och Orvar en liten stund i soffan efter att ha ätit en massa julmat. De ser ganska nöjda ut!
Efter ett par dagar var det dags att åka hem igen. Orvar hoppade snällt ner i väskan så att vi inte skulle glömma bort honom för hur det än är så är ju alltid hemma bäst trots att borta kan vara bra också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar